tthereseee

detta är sanningen, kan inte dölja mår bara sämre då, många vet mycket men ingen vet allt.
nu får ni reda på, NÄÄÄSTAN allt. bara liten del som inte är med...

ÅÅÅÅÅÅH.
fan vad jobbigt.
bröt ihop idag på matten i tisdags, för mitt liv, allt som händer, blir inget bra vad jag än gör. !


Jag tror jag gillar en kille, som jag inte vill gilla, jag älskar honom, men ändå inte, vill inte ha något med han, men han är snäll, okej om han skojjar med mig, men det är bara mysigt för han brukar krama om mig :(
jag vill inte gilla honom.

sen är jag depp, jag är hos pappa. den pappan som aldrig varit en riktig pappa för mig, han missade dansuppvisningar, skolavslutningar, fotbollsmatcher...
nu vill jag inte att han ska komma, men när man va liten ville man visa lixom ''kolla pappa vad jag är duktig''
min mamma min farfar och min mormor är det som har uppfostrat mig...
jag VA pappas lilla flicka, men belv ingenting.

Enda sen jag va liten har jag varit svag för när någon bråkar, låtsas bråkar, eller skoj slår varrandra.
jag har sett så många slag, bråk, och skrik när jag var liten, när mina föräldrar skilde sig, dom slutade inte bråka för det, tar fortfarande på mig, jag kan bryta ihop av att någon skojjbråkar med någon, jag är så svag för det !

min morsters man har blivit misshandlad när han var i stockholm, kanske ett halvår sen nu, när han va i stockholm, så låg han på sjukhus, fick inte träffa han på länge.
sen nu för inte så länge sen, åkte han t stockhom igen, på affärsresa igen, så blir han misshandlad igen, och får ligga på sjukhus igen !

I sommras, i början av sommaren, den 18 juni, dog min gammelmormor, av lungcancer...
hon kunde jag prata med allt om, det kunde jag verkligen, på begravningen, jag klarade inte av det, jag gråter fortfarande för att hon är död.
jag skulle ringa t henne för kanske en vecka sen, så slog jag in numret, men så kom jag på.
jag kan ju inte ringa t någon som inte finns, hon är ju död!.
hon blev 94 år...

Sen bara någon månad senare, ringer min mamma, hon börjar prata med mig, sen berättar hon vad som har hänt.
Min morfar hade dött under natten, han dog av att han var dement, läkarna visste inte att han skulle dö så fort, att han kanske skulle leva ett halvår till, men nej... ajg bröt verkligen ihop. Jag gick inte på hans begravning... jag visste att det va svårt för min mormor, men jag får ångest på en begravning... att se andra gråta, mina mostrar, min mamma, min mormor. jag kunde inte för att jag visste hur svårt det va på min gammelmormors begravning...

sen, skulle vi ner t färgelanda och spela cup, jag och andersson åker ner senare.
vi kommer fram fem i två.
pappa ringer precis när jag klivit ur bilen,
han börjar snacka med mig, jag är jätte glad över att komma ner och spela den cupen jag längtade efter hela sommaren, men det där telefonsamtalet, förstörde hela cupen för mig...
han berättar fem i, att min farfar dog för tio minutersen( kvart i två)
han slutade andas medans han sov.
jag kunde inte hålla inne tårarna, jag sa att jag var tvungen att gå, vi skulle snacka med laget, men jag gick inte in.
jag stog kvar därute och grät och grät, sen kommer evelina, för hon hör mig, sen ser hon mig, jag berättar hela historien om mitt liv med min farfar, hon fick tårar...
han dog fredag den 13 juli 2010...
ortursdagen, det gjorde dt inte bättre.

det har påverkat mina betyg, jag sörjer fortfarande, får inte problemen ut ur huvudet, så deppar jag över mina urdåliga betyg !
mitt liv just nu, it SUCKS !